Hängrännor och stuprör
Hängrännor
Hängrännor och stuprör är en vanlig takavvattningsanordning. Även ett riktigt utformat tak kan leda till isbildning vid takkant och därmed också i hängrännor och stuprör.
Påkänningar och sättningar i fastigheten med mera kan leda till att fallet i hängrännorna förändrats. I värsta fall uppstår bakfall med kvarstående vatten. Vid underlagstäckning kan det hända att rörelser i fotplåten dragit sönder underlagstäckningen.
Vid underhållskontrollen undersöks följande:
- fall
- täthet i skarvar
- fotplåt (korrosion), sprickbildning i underlagstäckningen
- infästning (krok)
Stuprör
Isbildning i stuprör kan leda till att den längsgående rörfalsen sprängs sönder. Dåliga infästningar kan leda till att rör lossnar och glider isär.
En detalj som speciellt bör uppmärksammas vid stuprör är om dessa mynnar över en lägre liggande takyta. Detta kan leda till lokala påfrestningar på takmaterialet. Takytan ska kontrolleras. Finns korrosionsangrepp eller andra skador?
Bild 12:45. Regnvatten bör inte släppas ut på underliggande tak utan särskild avledning. Här ligger det en öppen ränna som leder ner vattnet till hängrännan på det lägre taket. Rännan är fastsatt i de närmaste ståndfalsarna. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 12:41. Otäta hängrännor kan snabbt ge stora skador på underliggande fasad. Foto: Torbjörn Osterling
Bild 12:42. Längdskarven ska vid vattenabsorberande fasadmaterial alltid vändas ut från fasaden för att undvika skador på putsen vid en eventuell issprängning. Bilden visar en fals som sprängts sönder av is. Rördelen bör bytas. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 12:43. Sitter svepet till stupröret fast i väggen? Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 12:44. Ispåkänning på takfot, gesimsränna och stuprör. Foto: Torbjörn Osterling.