Anslutande väggar

Vid anslutning av plåt mot högre väggar, krön, uppbyggnader och liknande måste också behovet av rörelsemån beaktas.

Detta kan ske på olika sätt beroende på främst taklutning men också plåtmaterial och hur de anslutande byggnadsdelarna är utförda.

En ståndskiva som ligger parallellt med taklutningen kan göras i samma längd som taktäckningen eftersom den kommer att följa med i täckningens rörelser. Det som ska beaktas är att ståndskivan inte ska fästas med genomgående infästningar till bakomliggande material.

Ett alternativ till utförande med en ståndskiva med svängda falser är att gå upp med täckningen på anslutande vägg med ståndfalserna obrutna. Utförandet blir då med ståndfalsveck som innebär att rörelserna tvärs plåten tas upp på samma sätt som i täckningen. Utförandet kräver stor noggrannhet eftersom det är lätt att det kan uppstå glipor i vecken.

Bild 8:15. Ståndskiva parallellt med takfallet. Rörelserna mellan ståndskivan och väggbeklädnaden tas upp genom att falsen är utförd som en enkel hakfals. Foto: Torbjörn Osterling.

Figur 8:19. Ståndskiva vinkelrätt mot takfallet. Här måste det finnas rörelsemån dels i ståndskivan dels mot anslutande vägg. Figuren visar på utförande vid sömsvetsad rostfri stålplåt, men principen är densamma även vid andra material. Det är viktigt att ståndskivan inte utförs i för långa längder och att den delas av med svängda falser som ska utföras genomgående med närmaste ståndfals. Jämför med bild 8:9. Vid alla andra material än stålplåt ska avståndet mellan de svängda falserna vara högst 3 m. Figuren kommer från AMA Hus 21, JT-.2513/1.
© AB Svensk Byggtjänst.

Figur 8:22. Ståndskiva med förhöjd anslutning till taktäckning. Anslutning mellan ståndskiva och taktäckning ska utföras på ett sådant sätt att rörelserna i täckningen kan tas upp samtidigt som ståndskivan ska kunna röra sig i längdriktningen. Illustration: SSAB Tunnplåt AB.

• « Föregående om Språng och kanter
• Nästa om Genomföringar »