Rörelser i plåten

Tak- eller väggkonstruktionen – med dess taktäckning respektive väggbeklädnad – måste utformas på ett sådant sätt att rörelserna kan tas upp utan att det uppstår skador.

Det är viktigt att komma ihåg att de krafter som uppstår i en trapetsprofilerad plåt är mycket stora. Som exempel kan nämnas att en TRP 45 med tjockleken 0,7 mm och ett åsavstånd av 3 m ger en tryckkraft på cirka 60 kN per breddmeter innan plåten knäcker ut. En slät plåt ger helt naturligt inte samma tryckkrafter.

Dessa krafter påverkar i första hand infästningarna som ska dimensioneras med hänsyn till detta och vid plåtändarna måste det finnas tillräcklig rörelsemån. Tillverkare av trapetsprofilerad plåt tillhandahåller anvisningar om hur infästningarna ska dimensioneras och utföras. Olämplig utformning leder till att fästdonen kan skjuvas av eller att hålen vid infästningarna förstoras. Vid dessa hål kan vatten läcka in.

De rörelser som uppstår tvärs en trapetsprofilerad plåt är av mindre betydelse eftersom en viss deformering kan ske i profilerna.

Rörelser som sker i en trapetsprofilerad plåt och där ändöverlappen mellan plåtarna inte utförs på rätt sätt med hänsyn till plåtlängderna kan förutom att fästdonen skadas även leda till att vatten kan tränga in i överlappen. I vissa fall används extra infästningar för att dra ihop överlappen vilket kan få samma effekt. På låglutande tak finns ofta en önskan att undvika ändöverlapp vilket kan leda till att allt för långa plåtlängder används. Det är viktigt att följa de rekommendationer som finns för utförande av överlapp och de längsta plåtlängder som kan användas med hänsyn till underlag/bärverk samt infästningarnas utformning.

En plan plåt kan tvärs ståndfalserna ta upp de rörelser som uppstår utan särskild hänsyn med tanke på att falserna är utformade med ett basavstånd om cirka 3 mm. I längdriktningen kan plåtbanden eller plåtskivorna fritt röra sig om infästningen sker med glidklammer och där det finns rörelsemån i den ena eller andra eller båda ändarna på banden eller skivorna. Vid en enkelfalsad skivtäckning – som endast förekommer vid metalliserad stålplåt och en taklutning som överstiger 18° – är det sällan några problem med rörelserna. Med hänsyn till falsernas utformning kan rörelserna tas upp såväl tvärs skivorna som längs skivorna.

När plåtskivorna vid bandtäckning eller dubbelfalsad skivtäckning måste läggas vinkelrätt i förhållande till varandra är det nödvändigt att beakta rörelserna som kommer att uppstå i två olika riktningar. Såväl i AMA Hus 21 som i tillverkarnas läggningsanvisningar finns rekommendationer om hur detta ska göras för att rörelserna ska bli så små som möjliga respektive ska kunna tas upp i rörelsefogar eller anslutningar med rörelsemån.

Band eller skivor i slät plåt där rörelserna hindras ger i första läget veck eller bulor i plåten. När sedan rörelserna upprepas på grund av temperatursvängningarna kan så småningom ett veck utvecklas till en spricka.

Figur 8:3. Vid falsad plåt tas rörelserna i sidled upp av basavståndet, cirka 3 mm, som ska finnas i ståndfalsarna. Basavståndet är också viktigt för att minska risken för pilhöjd mellan falserna. Stor pilhöjd kan vara en orsak till att buller uppstår i ett plåttak.

Bild 8:8. Utmattningsskada i ett plåtband. Orsaken i detta fall är att ett långt band har falsats samman tvärs banden i en taktäckning. Band som går vinkelrätt mot varandra måste antingen utföras med rörelsefogar eller göras i begränsade längder för att rörelserna ska bli så små som möjligt. Foto: Torbjörn Osterling.

Bild 8:9. Rörelsefog med en svängd fals i ståndskivan. Ståndskivan begränsas i längd till 6 meter mellan de svängda falserna vid stålplåt och till 3 m vid övriga plåtmaterial. Foto: Torbjörn Osterling.

• « Föregående om Allmänt
• Nästa om Rörelser i underlaget eller stommen »