Utsatta byggnadsdelar

Tak och fasader är de byggnadsdelar som utsätts för de flesta och mest skiftande påkänningarna.

Klimatskyddet är takets och fasadens väsentligaste funktion. De ska skydda byggnaden och dess innehåll från sol, vind och nederbörd. Isoleringen i tak och väggar ska hindra värmeavgång vid kallt uteklimat och i vissa fall även skydda mot för höga temperaturer.

Påverkan på tak- och fasadmaterial sker främst genom:

• nederbörd
• vind
• sol och värme, UV-strålning, temperaturpåverkan, rörelser
• luftföroreningar
• mekanisk påverkan

Påverkan kan även ske inifrån på grund av fukt, främst genom konvektiva luftrörelser som leder till kondensation samt även byggfukt.

Taket kan utsättas för mekanisk påverkan i samband med underhåll och skötsel. En fasad kan också utsättas för mekaniska skador i form av åverkan.

Utformningen av taket och fasaden tillsammans med material och detaljlösningar måste dimensioneras med hänsyn till de belastningar som kan uppstå på grund av klimatiska förhållanden även i övriga uppträdande laster.

De synliga resultaten av denna påverkan på olika plåtmaterial är i huvudsak korrosion, och på belagda ytor kulörnedsättning och glansförändringar. De faktorer som påverkar uppkomsten av korrosion är lika för alla material, men deras betydelse varierar.

Färger (organiska material) bryts ner huvudsakligen av UV-strålning, höga temperaturer (sol), fukt (lång våttid) och luftföroreningar.

Påverkan på tak och fasader behandlas närmare i kapitel 1, ”Påverkan på tak och fasader”. Korrosion behandlas även i kapitel 3, ”Plåtmaterial i kretsloppet”.

Plåt som tak- och fasadmaterial

Plåt som byggnadsmaterial har gamla traditioner. Exempel på utföranden från 1500- och 1600-talen förekommer, men det var under 1800- och 1900-talen som plåt blev ett allmänt förekommande material främst då som takmaterial, men även som beklädnadsmaterial på fasader. Från början användes plåt för att materialet ansågs exklusivt.

Mansardtaket som blev populärt under senare delen av 1700-talet innebar en ökad användning av plåt. Utvecklingen mot låglutande tak innebar att plåt av rent tekniska skäl – täthet mot vatten – valdes som takmaterial. I städerna bidrog kraven på obrännbar taktäckning att plåt lades på taken.

Plåten har spelat en stor historisk roll genom att många betydelsefulla byggnader beklätts med plåt, i första hand med kopparplåt som med sin patinerade yta i många städer i Europa dominerar stadsbilden.

1900-talets första hälft innebar stora förändringar på plåtvalsningens område. Stordrift och massproduktion ställde nya krav. Den kontinuerliga bandvalsningen i varmt tillstånd infördes. Den manuella hanteringen av materialet ersattes med automatiska processer. I Sverige började automatiska produktionslinjer att användas omkring år 1940. I dag har den högt automatiserade bandvalsningen helt ersatt de äldre plåtvalsningsmetoderna. Plåt tillverkas av olika material i flera kvaliteter anpassade till användningsområde och monteringsmetod. En plåt som ska falsas ska till exempel vara mjuk och följsam medan en plåt som ska användas för kassetter eller paneler bör vara mera styv.

Bandvalsad industriellt färgbelagd plåt är också utgångsmaterial för den profilerade plåten som har blivit ett av de mest använda plåtmaterialen under de senaste tjugo åren. Trapetsprofilerad plåt kan göras av olika kvaliteter med hänsyn till profiltyp och krav på bärighet. Plåttakpannor har blivit ett komplement till takpannor av tegel och betong på inte minst enbostadshus.

Bandvalsad plåt har påverkat utvecklingen inom det traditionella byggnadsplåtslageriet. Nya arbetsmetoder och hjälpmedel har utvecklats för såväl plåtbearbetning som montering. I kapitel 9 ”Bearbetning och formning” redovisas olika typer av hjälpmedel som används vid bland annat falsning och formning av plåt.