Rostfri stålplåt

Rostfria stål är ett samlingsbegrepp för ett antal stålsorter som genom olika legeringstillsatser har god korrosionshärdighet.

Kännetecknande för de rostfria stålen är att de har en, i förhållande till icke rostfria stål, hög kromhalt. Kromhalten för rostfria stål är minst 11 %.

Det var i början av 1910-talet som tekniken att legera stål med krom utvecklades. Den rostfria stålplåten har tack vare dess goda korrosionshärdighet kommit till användning som främst taktäckning men även fasadbeklädnad. Ett tidigt exempel på rostfri fasadbeklädnad är Chrysler Building i New York som uppfördes 1929. Ett senare mycket uppmärksammat objekt är Twin Towers i Kuala Lumpur.

Utseende och materialkvaliteter

Flera olika rostfria stål med specifika egenskaper finns. Egenskaperna bestäms huvudsakligen av stålens kemiska sammansättning och struktur.

För fasadbeklädnader och taktäckningar används plåt som tillverkas av austenitiska stål. De vanligaste stålsorterna är stål 1.4307, 1.4401 eller 1.4404 enligt SS-EN 10 088-4:2009. I mer korrosiv miljö används 1.4432 enligt SS-EN 10 088-4:2009.

Rostfri stålplåt har god formbarhet som medger falsning eller svetsning. (För tjockare plåt finns vissa begränsningar för bockning med små radier.) Den höga hållfastheten hos rostfria stål möjliggör att dessa kan användas till plåt med tjocklekar ner till 0,4 – 0,5 mm utan att korrosionshärdigheten eller härdigheten mot mekanisk påverkan försämras. Bandbredder upp till 1 500 mm förekommer. Kassetter tillverkas av plåt som har en tjocklek upp till 1,5 mm. Rostfri stålplåt kan även profileras på motsvarande sätt som metalliserad stålplåt. Dessa produkter används i första hand i korrosiva industrimiljöer. eller där man har höga rengöringskrav, till exempel inom livsmedelsindustrin.

Den rostfria plåten går att ytbehandla på flera sätt. Genom olika metoder att borsta och/eller slipa ytan är det möjligt att erhålla såväl matt som mycket blank yta. För tjockare plåtar till kassetter är det även möjligt att mönsterprägla ytan. Den rostfria plåten kan vid behov även färgbeläggas.

Korrosion

Kromtillsatsen är normalt över 18 % i de rostfria stål som används som byggmaterial. Tillsatsen medför att stålen passiveras i oxiderande miljö, till exempel vid exponering i atmosfären.

Passiveringen innebär att ett tunt, tätt och kromrikt oxidskikt bildas på ytan. Oxidskiktet skyddar stålet från korrosionsangrepp och repassiveras (självläker) om det på något sätt skadas, exempelvis genom repning.

Allmän korrosion – en över hela ytan likformig avfrätning – är mycket låg på de austenitiska rostfria stålen. Passiveringen – oxidhinnan – innebär ett mycket gott skydd i de miljöer som förekommer i Sverige eller vid kontakt med byggnadsmaterial som betong, tegel, bitumen och gips. Korrosionshärdigheten beror i första hand på materialets kemiska sammansättning men ökar även med ytfinheten på materialet. Ett varmvalsat material med en rå yta har ett sämre korrosionsmotstånd än ett blankglödgat material. Om materialet sitter regnskugga, till exempel under ett skärmtak där ingen nederbörd sköljer av ytorna med jämna mellanrum, ökar risken för korrosion. Detta gäller speciellt för kustnära miljöer. För att minimera risken för korrosion i en sådan miljö bör man välja material typ 1.4401 eller 1.4432 med en fin yta. Ytfinheten på ett material anges med ett Ra-värde. Desto lägre Ra-värde, desto finare yta och bättre korrosionshärdighet.

Av olika korrosionsprovningar som utförts finns resultat som visar att havsatmosfär är mer aggressiv än stadsatmosfär. Stadsatmosfären innehåller visserligen svaveldioxid som medför att regn- och kondensvatten blir surt, men får dock sällan så lågt pH-värde att allmän korrosion uppstår på rostfria stål. Kloridhalten är också vanligtvis så låg att punktfrätning inte uppstår. Om närliggande markytor saltas under vintersäsongen ökar risken för allmän korrosion och punktfrätning.

I saltvattenrik havsatmosfär utsätts alla material mera kontinuerligt för salt. Indunstning efter regn, kondens medför därför att viss punktfrätning kan ske. För aggressiva miljöer finns speciellt utvecklade rostfria stål. Kontakta specialister hos materialleverantörer för mer information.

Rostfri stålplåt kan i regel kombineras med de flesta andra förekommande byggnadsmaterial. Direkt kontakt mellan rostfri stålplåt och oädlare metaller bör dock undvikas genom elektrisk isolering. I annat fall kan de oädlare metallerna angripas på grund av bimetallisk (galvanisk) korrosion. Korrosionsprodukter från oädla metaller kan också missfärga det rostfria stålet vid olämplig utformning, till exempel om den rostfria stålplåten har en position så att korrosionsprodukter från oädla metaller kan rinna dit.

Bearbetning av rostfri plåt ska helst separeras helt från bearbetning av andra oädlare
metaller för att undvika missfärgning av den rostfria stålplåten.

Materialfakta för rostfri stålplåt

Längdutvidgningskoefficienten för austenitiska rostfria stål är 16 x 10^-6 °C^-1. Detta innebär att austenitiska rostfria stål rör sig 1,6 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. Ferritiska (till exempel 1.4521) och duplexa (till exempel 1.4362) rostfria stål har längdutvidgningskoefficienter på 10 respektive 13 x 10^-6 °C^-1.

Rostfritt stål har en densitet på ~ 7,9 kg/dm³.

• « Föregående om Aluminium-zinkbelagd stålplåt
• Nästa om Rosttrög stålplåt »