Färgsystem

Den i dag vanligaste metoden att förbättra korrosionshärdigheten hos metalliserad stålplåt är industriell färgbeläggning.

Estetiska önskemål kan även vara ett skäl för färgbeläggning. Aluminiumplåt färgbeläggs på motsvarande sätt som den metalliserade stålplåten, men görs då nästan uteslutande av estetiska skäl och för att åstadkomma en kulör på plåten.

Möjligheterna till färgbeläggning och utförande med olika kulörer har från slutet av 1950-talet, då metoden introducerades, inneburit en ökad användning av plåt som både takmaterial och fasadmaterial. De kulörer och färgsystem som marknadsförs i dag tillsammans med möjligheterna att profilera och forma plåt ger stora möjligheter att tillfredsställa skilda såväl tekniska som estetiska krav och önskemål.

Till skillnad mot byggplatsmålning sker industriell färgbeläggning under noga kontrollerade former där det är möjligt att styra rengöring, torkning med mera vilket gör att beläggningarna får avsedda egenskaper och uppfyller de krav som kan ställas i förekommande miljöer och applikationer. Eventuell påverkan på miljön vid tillverkningen begränsas också till ett minimum eftersom de industriella processerna är väl övervakade.

Färgbeläggning sker i flera olika steg och i figur 2:6 redovisas uppbyggnaden av de olika skikten. Primern är till för att öka toppfärgens vidhäftning. Baksideslacken är dels ett transportskydd dels ett korrosionsskydd med hänsyn till att även undersidan av en plåt kan utsättas för korrosionsangrepp från kondens eller fukt som kan lagras i underlaget till plåten.

Toppfärgen kan även förses med en skyddsfolie som ska begränsa risken för att färgen skadas vid transport, bearbetning och montering. Skyddsfolien tas bort efter det att plåten har monterats. Detta förfarande används inte minst vid fönsterbleck på putsade fasader där det är viktigt att skydda plåten mot puts- och färgstänk.

Flera olika färgsystem

Färgbeläggningar som används är 15 – 200 μm tjocka beroende på användningsområde.

På tak har de tjockare beläggningarna på band- och skivtäckningar praktiskt taget upphört under de senaste åren till förmån för tunnare system baserade på polyester.

För väggar används i regel system som har tjockleken 25 – 50 μm. Det förekommer även att de tunnare färgbeläggningarna används på tak. Men detta är då företrädesvis fråga om profilerad plåt eller plåttakpannor.

Sedan industriellt färgbelagd plåt började användas har olika färgsystem använts och provats. Några av de första färgerna har visat sig åldras allt för snabbt medan andra har fungerat bra och fortfarande är intakta efter många års exponering i olika miljöer.

I dag används i huvudsak följande färgsystem:

• Polyester
• HBP (High-build polyester)
• PVDF (Polyvinylidenfluorid)
• PUR (Polyuretan)

Äldre beläggningar är till exempel akrylat, alkydmelamin, Plastisol och vinylorganosol.

Polyester

är en lösningsmedelsburen färg med en skikttjocklek på 20 – 30 μm. Den har sämre kulörhärdighet än PVDF. Den rostskyddande förmågan är likvärdig för polyester och PVDF. Polyester är det mest använda färgsystemet för industriell färgbeläggning i Europa och anses ha jämna egenskaper som god hållbarhet, bockbarhet, reptålighet och ljushärdighet. Takpanneplåt, trapetsprofilerad plåt och vissa typer av kassetter har ofta en polyesterbeläggning. Det finns olika typer av polyesterbeläggningar på marknaden idag.

HBP (High-build polyester)

är en beläggning som utvecklats från vanlig polyester och har en tjocklek mellan 35 – 50 μm. Den har fyllmedel för bättre reptålighet och flexibilitet. På den nordiska marknaden har den till stor del ersatt plastisol för band- och skivtäckning.

PVDF (Polyvinylidenfluorid)

är en dispersion av polyvinylidenfluorid i särskilda lösningsmedel. Som bärare av pigment används i regel en akrylat. Den förekommer med olika proportioner mellan PVDF och akrylat. Vanligast är PVDF 70/30 med 70 % PVDF och resten akrylat. Beläggningen har mycket god glans- och kulörhärdighet och tar inte heller upp smuts i nämnvärd omfattning. Tjockleken på färgbeläggningen är 25 – 30 μm, varför korrosionsskyddet är sämre än hos tjockare beläggningar. PVDF används företrädesvis på fasader. För att begränsa risken för hanteringsskador kan plåten förses med en skyddsfolie som tas bort efter det att plåten har monterats.

PUR (polyuretan)

är ett färgsystem som har använts inom färgindustrin under flera år men det är först under 1990-talet som det kommit till användning inom bandlackeringsindustrin. PUR kan läggas på skikt upp till 55 μm.

Akrylat

är ett högmolekylärt akrylatbindemedel dispergerat i vatten. Vanligtvis tillsätts 3 – 10 % organiskt lösningsmedel. Beroende på olika typer och mängder av lösningsmedel kan olika kvaliteter erhållas. Vid torkning sker en förnätning av polymererna samtidigt som vatten avdunstar. Akrylatens egenskaper sammanfaller i stort sett med polyesterns. En vanlig skikttjocklek är 25 μm. Vattenburen akrylat har tidigare använts på främst trapetsprofilerad plåt men har nästan helt ersatts med polyester.

Äldre färgbeläggningar

PVC-organosol, PVA-latex, alkydmelamin och lösningsvinyl är färgbeläggningar som inte längre används av svenska bandlackerare. Plastisol och Organosol förekommer dock på många byggnader och blir därigenom föremål för underhållsmålning under många år framåt. Se vidare i kapitel 13 ”Målning”.

Val av färgbeläggning

Egenskaperna hos de olika färgsystemen är något olika och måste bedömas mot den påverkan som kan ske av klimat, luftföroreningar med mera. Formbarheten måste beaktas för plåt som ska falsas. För stålplåt måste även korrosionsegenskaperna beaktas. För val av färgbeläggning är följande egenskaper normalt av intresse:

• korrosionshärdighet (förmåga att skydda underliggande metall)
• kulörhärdighet (kritning, glans, väderhärdighet)
• formbarhet (falsning, profilering)
• reptålighet (hanterbarhet)

Kravet på kulörhärdighet är normalt vägledande vid val av färgbeläggning för fasadbeklädnad. I hårdare miljö bör dock korrosionshärdigheten beaktas. I första hand ska tillverkarnas standardkulörer väljas. De är utprovade vad gäller pigment med hänsyn till krav på inte minst kulörhärdighet.

Krav på flexibilitet och reptålighet är viktigt för plåt som ska falsas.