Diffusion
Luftfukt inomhus förekommer i ångform och kommer från verksamheter (tvätt, dusch) och människor (andning).
Skillnader i ånghalt i olika delar av en konstruktion är avgörande för i vilken riktning ångtransporten sker. Ångtransporten sker från en högre till en lägre ånghalt.
| Temperatur (°C) | Mättnadsånghalt (g/m3) |
|---|---|
| – 20 | 0,89 |
| – 16 | 1,27 |
| – 12 | 1,80 |
| – 8 | 2,53 |
| – 4 | 3,52 |
| 0 | 4,86 |
| 4 | 6,36 |
| 8 | 8,28 |
| 12 | 10,67 |
| 16 | 13,63 |
| 20 | 17,28 |
| 22 | 19,41 |
Ånghalten som betecknas v (g/m3) är ett mått på den mängd vattenånga som finns i luften. Detta gäller även luft i olika materials porer.
Den största mängd vattenånga som luften kan innehålla vid en viss temperatur kallas mättnadsånghalt, betecknas vs (g/m3).
Relativa fuktigheten (RF) används som uttryck för ett aktuellt fukttillstånd. RF är kvoten av ånghalten (v) och mättnadsånghalten (vs) vid aktuell temperatur.
RF = 
Med hjälp av RF och temperatur kan risken för fuktangrepp på grund av kondensation bedömas.
Kondens uppstår när ånghalten är lika med eller överstiger mättnadsånghalten vid aktuell temperatur.
Exempel
RF är 65 % och temperaturen 20 °C.
- Hur mycket vattenånga finns i luften?
- Vid vilken temperatur föreligger risk för kondens?
Ur föregående tabell kan vi se att vs = 17.28 g/m3
RF = 
= 11.23 g/m3
Med hjälp av tabellverk för mättnadsånghalt kan konstateras att kondensrisk uppstår vid lägre temperaturer än 12.8 °C.
I utomhusluften varierar ånghalten över året. På vintern kan den vara 2 – 4 g/m3. Sommartid, när avdunstningen är stor, kan ånghalten uppgå till 7 – 10 g/m3. Temperaturvariationerna över året ger effekten att RF är lägre på sommaren än på vintern. I beräkningssammanhang antas att RF är 85 % på vintern och 70 % på sommaren.
Fukttillskott i inneluften kommer från människor, tvätt, matlagning, dusch mm.
Fukttillskottet beror på vårt beteende och våra vanor inomhus men också på ventilationen. Vid mätning och beräkning av skillnad i ånghalt ute och inne brukar skillnaden, det vill säga fukttillskottet, normalt vara 2 – 4 g/m3.
I en takkonstruktion kan kondensation ske inne i konstruktionen eller som ytkondens på takets insida.
Eftersom det är skillnaden mellan ånghalterna som är drivkraften för diffusionen går det att beräkningsmässigt bestämma om det föreligger risk för kondens inne i en takkonstruktion. Diffusionsriktningen i ett färdigt hus – då byggfukten torkat – är normalt inifrån och ut.
Ånga som är på väg ut genom ett tak kyls och kan nå den temperatur då mättnadsånghalten uppnås. Vatten som då fälls ut kan ge fukt- och mögelangrepp.
Det vanligaste sättet att förhindra skadlig diffusion genom yttertaket är att ånggenomgångsmotståndet hos de olika materialen är större på insidan än mot utsidan.
Ånggenomgångsmotståndet anger hur stort motstånd mot ångtransport ett materialskikt har. Uppgifter om ånggenomgångsmotståndet för olika material kan bland annat hämtas ur ”Fukthandboken”.
En begränsad kondensation inne i en yttervägg kan tillåtas under förutsättning att kondensatet kan avledas/dräneras bort eller om fukten kan magasineras för att avdunsta när temperatur och fuktförhållanden ändras. Detsamma gäller även på undersidan av ett yttertak.
Risken för kondens kan kontrolleras genom en beräkning av ånghaltsfördelningen genom ytterväggen. Uppgifter om hur en sådan beräkning kan göras finns bland annat i ”Fukthandboken”.
Figur 1:11. Samband mellan mättnadsånghalt och temperatur. Källa: Fukthandboken.
Figur 1:12. Samband mellan temperatur, ånghalt och relativ fuktighet. Källa: Fukthandboken.
Figur 1:13. Samband mellan temperatur, ånghalt och relativ fuktighet. Källa: Fukthandboken.