Metoder
Vid applicering av färg förekommer det flera olika metoder. Det vanligaste är sprutmålning (när det gäller lite större objekt), målning med pensel och roller fungerar för det mesta också bra.
På många objekt lämpar sig sprutmålning, bäst eftersom det är en rationell och snabb metod. Vissa omständigheter kräver att man arbetar in färgen med pensel. Exempel på ytor och förutsättningar där pensel ska användas är målning av falser, veck, spalter och kanter, samt vid fläckbättring och grundmålning av stålborstade rostiga partier. Av estetiska skäl förekommer även penselmålning av hela objekt, exempelvis kulturobjekt där man vill efterlikna ursprungligt utförande.
En svårighet för den som målar är att med olika hantverksmässiga metoder kunna beräkna vilken skikttjocklek som erhålls. För att kontrollera att beställd skikttjocklek erhålls används våtfilmsmätare och torrfilmsmätare. Med viss erfarenhet kan man se på färgens utflytning samt åtgång per känd area hur tjocka skikt man lagt på.
Exempel: 100 m2 plåtyta målas med 20 liter färg. Färgen har en torrhalt (den del av en färg som inte avdunstar) på 50 %. Med dessa förutsättningar kan man säga att det teoretiskt ligger 200 μm våt färgfilm på ytan. Efter avdunstning av vatten eller lösningsmedel så återstår 50 %, det vill säga 100 μm torr färgfilm. I praktiken finns det alltid ett visst spill som kan variera mellan 20 – 50 %. I detta exempel räknar vi med 20 % spill vilket ger en genomsnittlig torr filmtjocklek på 80 μm. När man mäter skikttjockleken på denna yta kommer den att variera mellan 60 och 100 μm. Den som upprättar en målningsbeskrivning för ett objekt kan också ange skikttjocklekens övre och nedre tolerans.
Figur 13:3 Det är viktigt att målningen sker under rätta yttre förhållanden. Därför ska uppgifter om temperatur och luftfuktighet dokumenteras. Figuren visar rekommenderade förhållanden.