En ren fasad

På alla ytor fastnar mer eller mindre smuts. Den släta opräglade plåtytan har fördelen att det mesta av smutsen ”tvättas” bort av regn.

På en porig yta såsom tegel, puts och trä eller en präglad plåtyta eller horisontalt monterad profilerad plåt minskas eller försvåras avtvättningseffekten.

Oavsett ytans struktur är det viktigt att undvika att vissa fasadpartier utsätts för koncentrerade mängder regnvatten. Man kan då få en ojämn avtvättning som ger fasaden ett flammigt utseende. I synnerhet på mycket poriga ytmaterial kan detta framträda tydligt. Ett sönderfruset stuprör kan leda till att den bakomliggande fasaden blir rentvättad men risken för frostsprängning i puts eller tegel ökar vid denna typ av skada.

Mängden regnvatten är större nertill än upptill på fasaden. Med en hög och obruten fasadbeklädnad blir det ansenliga mängder vatten som spolar rent längst ner. För att få en jämnare ”avtvättning” bör den helt släta fasaden avbrytas med vattenavvisande lister med lämpliga intervaller. På en plåtfasad kan dessa med fördel kombineras med fasadens rörelsefogar.

I övergången från högre monterat material till ett nedre är det viktigt att regnvattnet avleds för att undvika eventuell missfärgning. Särskilt koppar missfärgar kalk i puts och betong. Även ett rostande material kan ge missfärgningar.

Avrinning från vissa ädelträpaneler kan ge missfärgning på underliggande metalliserad plåt, zink och aluminium. Se Alkalisk missfärgning i kapitel 1.

Regnskugga uppträder under taksprång, balkonger och andra större regnavvisande byggnadsdelar och avser ytor som inte tvättas rena av regnet. I en hårt smutsande miljö med hög luftfuktighet kan ytskiktet vid dessa ”skuggade” partier utsättas för snabbare nedbrytning än de som regelbundet sköljs av regnvatten. Dessa partier kan därför behöva rengöras även om övriga delar av fasaden inte är i behov av tvättning.

• « Föregående om Skydd mot åverkan
• Nästa om Fukt och kondens »