Zinkbrist och zinköverskott

Alla organismer kräver en viss tillgång till zink för att överleva.

Metallen behövs för att säkerställa strukturen och funktionen hos en rad äggviteämnen. Zink deltar i en rad livsviktiga reaktioner, till exempel för att upprätthålla kroppens ”genetiska koder”, DNA och RNA, och förekommer i alla slags vävnader i kroppen.

Zinkbehovet är särskilt stort hos växande individer, liksom hos havande och ammande kvinnor.

Om tillgången på zink är för liten uppstår ett bristtillstånd, vilket kan leda till negativa effekter för organismen. Om å andra sidan en organism utsätts för alltför mycket zink, kan detta också leda till att negativa effekter uppträder. Zinkens tillgänglighet för växter och djur beror i hög grad på en rad faktorer i omgivningen. Till exempel är det betydligt större risk för att förhöjda zinkkoncentrationer leder till negativa effekter i ett surt, mjukt och näringsfattigt vatten än i ett pH-neutralt, hårt och näringsrikt (se figur 3:20). Många lägre organismer kan lagra zink för eventuella framtida behov utan att ta skada av detta, medan högre organismer istället har utvecklat en förmåga att effektivt reglera zinkupptaget i kroppen.

Zinkhalten i Sveriges marker, vatten, växter och djur ligger allmänt sett på en nivå där det inte föreligger risk för negativa effekter. Undantag utgör närområden till de största industriella utsläppskällorna och vissa sura inlandsvatten, där det tidvis kan förekomma höga zinkhalter, som, åtminstone hypotetiskt, kan leda till negativa effekter på vissa känsliga växter och djur (se figur 3:20). Undantag utgör även vissa skogs- och jordbruksmarker i södra och mellersta Sverige där på sikt negativa effekter kan uppträda på grund av zinkbrist.

Vi känner till några vetenskapligt dokumenterade observationer om negativa effekter i mark och vatten i Sveriges natur, som entydigt kan kopplas till höga zinkkoncentrationer. En möjlig förklaring till detta kan vara att där zinkhalten är förhöjd, är vanligtvis även halterna av flera andra metaller förhöjda. Detta kan göra det svårt att särskilja effekter av zink från effekter av andra metaller. Även vid förhållandevis höga zinkhalter finns dock många exempel på att några negativa effekter inte kunnat registreras.

Inga indikationer finns på att människor och husdjur i Sverige skulle utsättas för en alltför stor zinkexponering. Sveriges befolkning, och då främst havande och ammande kvinnor, verkar istället behöva öka sitt zinkintag för att nå upp i nivåer som betraktas som optimala för hälsan (se tabell 3:8). I djurfoder tillsätts större eller mindre mängder av zink i syfte att undvika skadlig zinkbrist.

Tabell 3:8. Zinkintag (mg/dag) hos svenska kvinnor (medianvärde) jämfört med rekommendationer.

• « Föregående om Utsläpp av zink