Produktion
Primär och sekundär världsproduktion av metaller år 1994 samt energiåtgången har sammanställts av Naturvårdsverket och framgår av nedanstående tabell, där också produktionsvolymerna i världen och respektive metalls betydelse när det gäller total energiåtgång är uppskattad.
Typiska värden har utnyttjats. Energiåtgången vid primär respektive sekundär produktion av metaller är relaterade till sekundär produktion av stål som satts till 1.
För vissa moderna produktionsprocesser stämmer inte siffrorna i Tabell 3:16 vad gäller relationen för energiåtgång, men tabellen ger ändå en grov uppfattning om den relativa energiåtgången vid metallframställning. Uppgifter från en zinkproducent i Norden anger till exempel att den primära energiförbrukningen vid ett verk med rostning, lakning, elektrolys och gjutning endast är 12 – 13 GJ/ton zink, det vill säga cirka 4 gånger lägre än Naturvårdsverkets ”typiska värde” (55 GJ/ton zink).
Energibehovet för framställning av zink ur malm är näst lägst (efter järn) jämfört med andra basmetaller enligt beräkningar av Naturvårdsverket (se figur 3:37). Enligt uppgifter från industrin bör dock zink erhålla ett relativt värde på cirka 1,3.
Av figuren framgår vidare att energiåtgången, räknad per viktsenhet, är avsevärt högre vid aluminiumtillverkning än vid framställning av andra basmetaller. Räknas energiåtgången per volymenhet kräver dock aluminium ungefär lika mycket energi som krom och koppar.
Tabell 3:16. Total världsproduktion av metaller 1994,energiåtgång vid primär och sekundärframställning (per viktsenhet) och ungefärlig andel av metallen som framställs sekundärt.* Omsmältning av krom och nickel sker tillsammans med järn- och stålflödet varför hela produktionen för krom och nickel avser primär produktion.
Figur 3:37. Energiåtgång vid primär produktion av olika basmetaller räknat på dels vikt dels volym Energiåtgång för järn/stål är satt till ”1” i båda fallen.