Hushållning med naturresurser
Största delen av de metaller som ackumulerats i samhället kan förr eller senare återvinnas och användas som råvara för tillverkning av nya produkter.
Även färgbelagd tunnplåt återvinns. Kretslopp av metaller i byggmaterial framgår av figur 3:38.
Beroende på att många metallinnehållande produkter har en lång livscykel är det svårt att bedöma den verkliga återvinningsgraden av en enskild metall vid en given tidpunkt.
Den stora volymökningen av metallanvändningen sedan 1950-talet kommer att leda till motsvarande ökning av uttjänta produkter. Återvinningsgraden kommer att öka med ökad andel sekundär produktion som följd. Behovet av primär produktion för framtida metallanvändning i samhället kommer därför att minska i betydande grad.
Metaller i miljön
Utvecklingen har under de senaste decennierna gått mot en väsentlig minskning av metalltillförseln till Sveriges miljö.
Utsläppen av krom, nickel, zink och koppar från industriell verksamhet och energigenerering beräknas från slutet av 1970-talet fram till år 2000 ha minskat enligt uppgifter i tabell 3:19
Nedfallet av luftburna metaller över landet (bidrag från såväl utländska och inhemska källor) har också minskat sedan 1970. Se tabell 3:18
| Metall | Minskat nedfall sedan 1970-talet |
| Krom | ~ 60 – 80 % |
| Nickel | ~ 55 – 60 % |
| Zink | ~ 40 % |
| Koppar | ~ 35 % |
Tabell 3:18.
Utsläppen av metaller från tättbebyggda områden har minskat kraftigt. Metallhalterna i slam och utgående avloppsvatten från kommunala reningsverk har minskat för de flesta metallerna med 70 – 80 % trots den ökade ackumuleringen av basmetaller i tätorter. Detta beror på att det vid små industrianläggningar, som är anslutna till kommunala reningsverk, numera finns reningsutrustning. Många småindustrier lade ned sin verksamhet när kravet på rening av avloppsvatten trädde i kraft.
Det ovan nämnda minskade metallnedfallet från luften, liksom den minskade korrosionen och avrinningen från plåttak och fasader i takt med den minskande svaveldepositionen, är bidragande orsaker till att metallflödena (främst zink och koppar) via inkommande dagvatten till reningsverken är lägre idag.
Det finns inget i det genomgångna underlaget som tyder på att normal användning av metaller för plåt på tak och fasader med mera medför någon betydande utlösning och avrinning av metaller. Uppmärksamheten riktas numera mot orsakerna till korrosion av koppar i dricksvattenledningar. Vattenverken vidtar åtgärder för att minska kopparutlösningen genom till exempel avhärdning av vattnet och förbättrad pH-kontroll.
Det sammanlagda utflödet av krom, nickel, zink och koppar till Sveriges miljö under 1990-talet från olika pågående och tidigare mänskliga aktiviteter samt bidraget från naturliga källor framgår av tabell 3:18.
Tidigare, när det gäller den färgbelagda tunnplåten var det främst spridningen av mjukgörare (ftalater) från PVC-plastisol som kom i fokus. Då Plastisol inte längre används i Sverige är detta inte längre ett problem.
Den huvudsakliga användningen för reparationer/platsmålning av plåttak är korrosionsskyddande färger.
För reparationer/platsmålning se kapitel 13 Målning..
Bidraget till de totala utsläppen av organiska lösningsmedel från underhåll/målning av plåt är förhållandevis mycket lågt i jämförelse med andra platsmålade stålkonstruktioner och i synnerhet med övriga utsläppskällor för VOC, till exempel biltrafiken.
Figur 3:38. Metallers kretslopp i byggmaterial(Källa:Jernkontoret.)
Tabell 3:19. Beräknad utsläppsminskning
Tabell 3:20. De samlade utsläppen av krom, nickel, zink och koppar (cirka ton/år) till den yttre miljön (luft, vatten, mark) och naturligt omlopp av dessa metaller i Sverige under 1990-talet.