Ursprung och brytning
Koppar intar 28:e plats i rangordningen bland de vanligast förekommande grundämnena i jordskorpan med en medelhalt på 50 – 70 g/ton (0,005 – 0,007 %).
Högst halter förekommer i vulkaniska, basiska bergarter, medan halterna är lägst i kalksten och sandsten.
Av brytvärda kopparfyndigheter i världen (i allmänhet > 0,3 % koppar) utgörs cirka 90 % av sulfidmalmer (kopparglans och kopparkis), medan cirka 9 % utgörs av oxidmalmer. Relativt stora kopparkvantiteter från berggrunden frigörs i samband med brytning av råfosfat, varefter en spridning till miljön sker vid användningen av handelsgödsel i jordbruket.
De största kända kopparreserverna finns i Chile och USA och därnäst i centrala Afrika och före detta Sovjetunionen. Den största koppargruvan i Sverige är Aitik, där omkring 17 000 kton sulfidisk kopparmalm bryts per år. Världens brytvärda koppartillgångar uppskattades vid mitten av 1990-talet till drygt 300 000 kton koppar, medan de totala reserverna anses vara knappt 600 000 kton. Det aktuella kopparpriset avgör de brytvärda tillgångarnas storlek.