Framställningsmetoder och användning
Vid framställning av koppar ur malm (primär produktion) krävs att kopparmalmen först anrikas.
Detta är en energikrävande process, beroende på att kopparhalten i malmen vanligtvis är låg och bindningarna till mineralet är starka. Stora energiinsatser krävs per mängd utvunnen koppar för brytning, krossning, malning, anrikning och transport.
Ofta måste även betydande kvantiteter gråberg brytas för att frilägga malmen. Enligt en tysk undersökning krävs en energiinsats (primärenergi) på nästan 36 GJ per ton koppar för brytning och anrikning av en malm med 0,5 % kopparhalt. Det totala energibehovet för framställning av ren koppar enligt samma undersökning är drygt 57 GJ/ton. I Sverige har man lyckats reducera den totala energiinsatsen till 42 – 47 GJ/ton raffinerad koppar vid landets största smältverk. Förutom brytning och anrikning inbegriper produktionsprocessen flera steg vid smältverket, såsom rostning, konvertering och elektrolytisk raffinering.
Den globala gruvproduktionen, som för närvarande ligger på cirka 10 miljoner ton koppar per år, har visat en kraftig ökning under senare hälften av 1990-talet och förväntas fortsätta att öka.
Gruvproduktion och konsumtion i Sverige under perioden 1938 – 1995 av raffinerad koppar, inklusive återvunnet material, framgår av figur 3:25.
Det helt dominerande området för kopparanvändning i Sverige är inom el- och elektronikindustrin, framför allt till kabel, tråd, transformatorer och motorer (se figur 3:26). En betydande del används inom byggindustrin till bland annat rör och kabel medan en mindre del används till tak och fasader (0,3 miljoner m2 eller ~ 1 600 ton/år).
Figur 3:25. Produktion, användning och återvinning av koppar i Sverige under perioden 1938 - 1995, baserat på officiell statistik
Figur 3:26. Användning av koppar i Sverige fördelat på användningsområden.