Korrosion
Korrosiviteten hos Stockholmsatmosfären har minskat med cirka två tredjedelar under den senaste 30-årsperioden (se figur 3:31). Emissioner av koppar från tätbebyggda områden har minskat kraftigt (se figur 3:32 och tabell 3:10).
I likhet med vad som redovisats för till exempel zink, krom och nickel är kopparhalten generellt sett inte förhöjd i vare sig skogsmark eller jordbruksmark sett till vad som kan förmodas vara naturliga halter. Detsamma gäller ytliga sjösediment i norra och mellersta Sverige, medan en genomsnittlig haltförhöjning för koppar upp till en fördubbling över bakgrund har registrerats i sjöar i de södra delarna av landet. I parkmark och i sediment i Stockholms innerstad är kopparhalten genomsnittligt sett förhöjd 2 – 3 gånger medan betydligt större haltförhöjningar förekommer utanför vissa större enskilda punktkällor. I takt med den minskade tillförseln kan man förvänta att kopparhalten minskar i dessa påverkade områden.
Figur 3:31. Korrosion av kopparplåt i centrala Stockholm samt beräknad respektive uppmätt avrinning under olika tidsperioder.
Figur 3:32. Utvecklingen av kopparhalterna i rötslammet (mg/kg torr substans) från Stockholms reningsverk under perioden 1973 – 1997.
Tabell 3:10. Mängden ingående koppar (ton/år) till Stockholms reningsverk under perioden 1975 - 1997.