Allt material till taksäkerhets-anordningar ska ha hög kvalitet och ytbehandlas, så att de klarar den stora påfrestning som väder och vind utgör.

Detta krävs för att undvika att inte säkerhetsanordningarna på kort tid rostar sönder och försvagas.

Taksäkerhetsanordningar ska ge en betryggande funktion under många år. Taksäkerhetsanordningarna ska hålla längre än det system och ytskikt i vilket det ingår – till exempel plåt, tätskiktsmatta eller tegel – och är monterat. Hur lång tid taksäkerhetsanordningar håller beror på konstruktion, ytbehandling, yttre påverkan i form av slitage, skador och miljöpåverkan från mer eller mindre aggressiv luft. Industriorternas ofta dåliga luft påverkar generellt beständigheten hos taksäkerhetsanordningarna på dessa orter. Placering av taksäkerhetsanordningar i direkt anslutning till aggressiv luft från till exempel skorsten kan mycket snabbt ge en oacceptabel påverkan på olämpligt konstruerade taksäkerhetsanordningar.

Genom att metallisera taksäkerhetsdetaljer tillverkade av stål möjliggör man en beständighet som i normal miljö är tillfredsställande. De detaljer som ska monteras på koppartak kan dock inte vara tillverkade i metalliserad stål på grund av risken för bimetallisk (galvanisk) korrosion. Taksäkerhetsdetaljer till koppartak tillverkas i koppar eller rostfritt stål.

Rostfritt stål är dessutom nödvändigt när det är svårt att överblicka och att inspektera framtida påverkan i delar som inte kan metalliseras, till exempel små skruvar och skruv i dolda delar av taksäkerhetsanordningarna.

Materialen ska vara av metall och resistent mot korrosion liksom mot atmosfärisk och klimatisk påverkan.

Materialet ska vara fritt från fel eller egenskaper som kan försämra dess funktion. Skydd mot korrosion ska minst motsvara zinkmetalliserat stål, vilket ska vara utfört efter bearbetning med en zinktjocklek av lägst 50 μm.

Många arkitekter och fastighetsägare önskar, att taksäkerhetsanordningarna inte ska synas så tydligt utan smälta in i miljön på taken. De större svenska tillverkarna av säkerhetsprodukter kan i dag leverera produkter med pulverlack på metalliseringen för de vanligaste takbeläggningarnas olika färgsättningar.

Under avsnitt räcken vid uppstigningsöppningar ges också förslag på sådana lösningar, där räckena ingår i luckans öppningsmekanism och därmed är osynlig utifrån när luckan är stängd.

Vidare krävs vid projektering att det upprättas en takplan och att det planeras, så att taksäkerhetsutrustningen färgsätts och monteras på sådant sätt, att den inte framträder onödigt tydligt mot himlen utan att säkerheten därför tummas på.

Specialprodukter i rostfritt material såsom gångbryggor, stegar, nockräcken och förankringsöglor, som klarar anpassning till alla takbeläggningar, går att beställa från de större svenska tillverkarna av taksäkerhetsprodukter.

Även nockräcken med konsoler finns på marknaden i koppar och aluminium för att motverka att bimetallisk (galvanisk) korrosion uppträder mellan olika ädla metaller på taken.

Beakta även att vatten, som droppar från en ädlare metall, kan missfärga takbeläggningen och väggbeklädnaden. Inte minst viktigt ur utseende och kvalitetshänsyn är att kapytor på taksäkerhetsanordningar av metalliserat stål bättringsmålas, om kapning sker efter att metalliseringen har utförts. I annat fall uppkommer förfulande rostränder på nedanförliggande tak och väggytor.

Generellt rekommenderas att genomgående fästdon till den bärande konstruktionen utförs i rostfritt stål.

Gångbryggor bör ur säkerhetssynpunkt monteras cirka 1 m ner på takfallet så att bryggans gåyta blir betydligt lägre än takets övre linje.

Vid mycket branta taklutningar ~ 45° bör lämpligen ett nockräcke monteras ovanför bryggan. Räcket kan då också fungera som handledare vid förflyttning i sidled på gångbryggan.

Gångbryggor Typ B enligt Boverkets Byggregler med en minsta plattformsbredd 0,35 m får endast användas i Sverige enligt SS-EN 516. Plattformen på gångbryggan Typ B ska på båda långsidorna förses med uppvikta kanter som når minst 20 mm över plattformen för att hindra halkning.

Gångbryggorna ska – om inte typgodkänd eller certifierad utrustning användes – sättas fast i undertak med hållare och genomgående skruv med bricka samt mutter, c högst 1,2 m. Mothållsjärn eller träregel på undersidan av den bärande takkonstruktionen ska ha en längd av minst 0,5 m. Infästningen ska utföras stumt, det vill säga hållarna ska vara fastsatta både framtill och baktill. Se även AMA Hus avsnitt NSJ.

I Sverige finns lång tradition av att alltid kunna använda och lita på gångbryggor som tillträdesleder och som förankringspunkt för säkerhetslinor oavsett var de varit monterade på taket. I europastandarden SS-EN 516 för bland annat gångbryggor har införts två olika klasser:

• Klass 1 = Anordning som inte kan användas som förankringspunkt.
• Klass 2 = Anordning som kan användas som förankringspunkt.

Här måste på det bestämdaste avrådas från att det utifrån oklara byggråd projekterats in falsk säkerhet på tak såsom tillträdesled, gångbrygga klass 1. Ett sådant utförande skulle strida mot kravet på riskanalys och god planering för ett säkert arbete redan i projekteringsskedet.

Vid konstruktion av nya typer av gångbryggor ska dessa utföras enligt SS-EN 516, klass 2, och provas både för statisk och dynamisk hållfasthet. Därefter ska tydliga monteringsanvisningar upprättas. Bryggorna ska alltid hålla som förankringsanordning för lina till säkerhetssele, oavsett från vilken riktning kraften anbringas.

Gångbrygga eller nockräcke kan med fördel kompletteras med stållina eller skena, som löper längs hela bryggan eller räcket, och till vilken en så kallad ”ryttare” kopplas. Ryttaren utgör förankringspunkt för säkerhetslina, när person förflyttar sig horisontalt på taket.

Ytan på plattformen ska vara utformad så att halkning förhindras liksom snö- och vattensamling. Beträffande snögenomsläpplighet kan för ytterligare information hänvisas till SS 831363.

Rekommenderas att förbindningar mellan plattform och konsol är justerbar efter olika taklutningar. Vissa konsoler är instabila vid gång i bryggans längdled och måste då sidostabiliseras. Detta gäller speciellt då det sitter endast två konsoler på en brygga. Vissa bryggor/konsoler kräver att minst tre konsoler monteras för att sidostabiliteten ska vara tillfredsställande.

I dag finns hos de större tillverkarna även standard för hörnförbindningar att användas för sammanfogning av två gångbryggor i ett rätvinkligt hörn. Konsolerna ska alltid placeras så nära hörnet som möjligt för bästa stabilitet. Vid avslut av bryggan får överkragning från yttersta konsol vara högst 0,3 m.

När gångbryggor även måste användas som utrymningsvägar eller förbindelseleder till fläktrum eller hissmaskinrum finns även som komplettering standardiserade 1 m höga räckesstolpar samt räckesföljare att beställa från de större svenska tillverkarna av taksäkerhetsanordningar. Om vissa typgodkända eller certifierade gångbryggor föreskrivs vid projektering måste enbart godkända komponenter, såsom snabbfästen, falsfästen eller fotplattor användas, vilka i kombination med underlagstak har provats tillsammans och visar sig klara belastningen.

Om fasadhöjden vid uppstigningsstället är högst 8 m kan tillträdet till taket ske med en utvändig, fast monterad eller fällbar 0,4 m bred stege med ryggskydd. Måttet mäts mellan vagnsstyckena.

Vid annan utformning ska det finnas minst 0,16 m utrymme för varje fot, om stållina eller skena för glidlås som kopplas till säkerhetsselen placeras mellan vagnsstyckena.

Stegpinnarna ska ha ett högsta centrumavstånd av 0,3 m. Avstånd mellan stege och vägg bör vara minst 0,15 m, vilket begränsar möjligheten att använda från vägglist utfällbar stege. Fast utvändig stege ska där den kan nås av barn avslutas cirka 2 m över mark. När fast stege användes som utrymningsväg bör den avslutas cirka 1,5 m över mark – stege som är oåtkomlig för barn cirka 0,3 m över mark. Lös stege med upphängningskrokar ska ha längden anpassad efter läget av lägsta stegpinne i den fasta stegen. Utvändig stege ska uppe vid takfot avslutas så att översta stegpinnen placeras minst 30 mm ovanför hängränna eller takyta. Handledarnas höjd över översta stegpinnen ska vara minst 1 m. Bredden mellan handledarna ska vara minst 0,45 m för att underlätta upp- och nergång från taket.

Om utvändig stege även är avsedd att kunna användas som nödutrymningsväg ska den vara försedd med ryggskydd, som avslutas 2,5 m ovan mark. Ryggskydd kan ersättas av annat av Arbetsmiljöverket godkänt fallskydd.

Planera för en säker montering av väggstegen till fasaden. Väggstegen kan med fördel förses med förbindning från handledarens avslutning uppåt till fast monterad takstege.

Krav på hållfasthet för fasta stegar och dess komponenter, se SS 831340.

Lös anliggande pinnstege får användas som tillträdesled till tak om fasadhöjden vid uppstigningsstället är högst 4 m.

Stegen ska uppställas med en lutning på 75° vilket motsvarar 1 m ut vid markytan, lodrätt räknat från stegens anliggningspunkt mot glidskydd eller hängränna.

Stegen måste ha en längd så att den slutar omkring 1 m över takfoten. Det innebär att stegens totala längd måste vara minst 5 m.

När lös anliggande pinnstege används ska den vid takfoten vara försedd med glidskydd.

Glidskyddet ska vara säkert monterat ovanför hängränna och placeras vid sidan om den fasta takstegen. Detta ger den säkraste och bästa övergången från lös anliggande stege till fast takstege vid upp- och nergång till och från taket.

Fast glidskydd på tak ska passa för anliggande stege enligt SS 2091 med högsta invändiga bredd på 440 mm.

När stegen inte används ska den hängas upp horisontellt på avsedd plats.

Endast stegar som är typgodkända eller typkontrollerade enligt Arbetsmiljöverkets Författningssamling AFS 1999:10 får användas.